Bedömning för Lärande med Dylan Wiliam

Den 24/3 fick jag möjlighet att tillsammans med Anna-Lena och Patrik åka på blixtvisit i Göteborg och lyssna till professor Dylan Wiliam.
Det var LIN som höll i dagen och temat var BFL - bedömning för lärande.
För er som inte känner till Dylan Wiliam sedan tidigare är han lärare, författare, skolforskare som bl.a. skrivit boken "Att följa lärande: formativ bedömning i praktiken" och medverkat i den omtalade BBC dokumentären "the classroom experiment".

Jag kom till föreläsningen med höga förväntningar och de förväntningarna infriades med råge.
Wiliam är inspirerande att lyssna på och väcker många tankar. Men han inspirerar inte bara, han kommer med konkreta förslag på hur man kan göra för att lyckas bättre. Det gillar jag.
Tankarna som jag fick under dagen försökte jag på vägen hem fånga i ett ordmoln.

Jag håller fortfarande på att sortera i allt som jag fick med mig men några saker känns extra viktiga att lyfta fram.

Jag gick därifrån och kände mig stärkt i att det värdegrundsarbete vi är mitt uppe i är viktigt och rätt. Relationer är allt, det måste vi bygga från.

Jag gick därifrån och kände att vi måste jobba på att "ensam är inte stark" vi vinner på att samarbeta mer, vara inne hos varandra i klassrummet, planera tillsammans, reflektera tillsammans.

Jag gick därifrån och kände att jag vill verkligen har en delarkultur på Lillhagaskolan. Våra teachmeet är superbra, men vi borde dela mer, vid andra tillfällen, oftare. Hur kommer vi dit? Vad kan jag göra?

Under dagen hamnade en del av mina tankar på g+. Bl.a. tanken "vilka bra saker ska jag sluta göra för att ge plats att göra något bättre". Jag tror att det var det viktigaste jag tog med mig.
Att om jag ska förändra mitt arbete i klassrummet med eleverna eller mitt samarbete med kollegor så kan jag inte bara lägga till nya saker, jag måste också sluta göra saker som jag gjort tidigare. Annars kommer jag inte fortsätta göra de där nya sakerna som jag tror är bättre för jag kommer inte orka genomföra  förändringen. Vi lärare borde nog generellt bli bättre på det här, att plocka bort. Det är svårt att göra själv. Vi behöver göra det tillsammans.

Alltså reflektion tillsammans - vad är bra - vad är bättre - vad ska vi inte göra  - vad ska vi göra?

Är du sugen på att lyssna på Dylan Wiliam så finns här lite länkar. Hoppas ni inspireras.

Madde

Dylan Wiliams websida

GAME DAY

Elevens val, vad är det för ämne egentligen. Många tankar, åsikter, funderingar, frustration vet jag finns i kollegiet men ibland blir det ju bara så himla bra. I dag är en sådan dag!

Under en schemabrytande dag, Elevens val-tid, hade vi som tema spel och därav rubriken - GAME DAY. Hur kan vi då motivera spel utan att tappa fokus på läroplanens mål och syfte, fördjupning, kunskapskrav och förmågor...

Under dagen har det spelats, spelats, spelats och åter spelats. Det har spelats kort, mängder av sällskapsspel, X-box, PS, lanats samt en enorm variation av spel på elevernas iPads. Mellan spelandet har det krävts reflektion i form av spelanalys. Vi har funderat på:

1. Vad heter spelet du har spelat?
2. Gör en kortfattad beskrivning av spelet. Hur många kan delta? Vad behöver man för material? Vad går spelet ut på?
3. Vad är det som är viktigt i spelet? Vad har spelet för mål?
4. Vilka skolämnen använder man i spelet?
5. Vilka förmågor behöver man behärska för att kunna spela? Tekniska, språkliga, samarbeta, reflektera, analysera m.m.
6. I vilka andra situationer kan du ha användning för det du lär och tränar i spelet?
7. Vilken känsla har du/får du när du har spelat? Sätt post-it lapp på whiteboarden

Som eleverna själva uttryckte - Vi har ju tränat på massor av nyttigheter: samarbete, tålamod, läsa instruktioner, minne, huvudräkning, strategi... och vi har haft kul tillsammans.

Härlig investering!

Läser vi i Lgr 11 så har vi på en dag arbetat med massor av förmågor, berört stoff från samtliga kapitel i Lgr11 samt fått möta och hänga med eleverna i en avslappnad miljö. Odlat relationer på många plan.

En klass summerade dagen så här:

/Anna-Lena

Den lärande läraren

Idag har vi suttit och försökt få ner vårt projekt till en bild som beskriver gången i projektet. En mall för hur utvecklingen för lärare här på Lillhagaskolan ser ut. När vi arbetar med det kommer vi in på Helen Timperley och hennes bok "Det professionella lärandets inneboende kraft". Hon beskriver ju också lärares lärande i en cykel. Vår modell är inte exakt som Timpereleys, den har fler steg och är mer specifik. Men i stort bygger den på samma faktorer.

                                                                                              Vår modell

Under dagar som den vi hade igår inser man ju verkligen hur kul det är att lära sig nya saker och komma vidare i sin lärarroll. Få nya verktyg som kan användas för att öka lärandet i klassrummet, både elevernas lärande och mitt eget. 

Men det viktigaste med sådana dagar är ändå att det blir så tydligt att lärande sker tillsammans med andra. Det är svårt att utvecklas på egen hand, man behöver någon att bolla sina tankar med så det blir lite resonans. Egentligen är det också precis det vårt projekt går ut på. Att få sätta ord på: var är jag nu? Hur vet jag det? Vart vill jag komma? Hur kommer jag dit? 

När man ställer de frågorna tillsammans med någon annan blir det lättare att hitta nya sätt att komma vidare i sin lärarroll. För sitter jag där med frågorna alldeles själv är jag ju ändå bunden av mina egna förutfattade svar.

Vi tänkte avsluta med att dela en video med er där man kan få veta lite mer om hur Timperley ser på den lärande läraren. Hoppas ni blir inspirerade!

Hörs!

Madde & Patrik

Bedömning FÖR och AV lärande

Onsdag och torsdag förra veckan var vi på en två dagars konferens om formativ bedömning i Skolportens regi. Den resulterade både i nya tankar och omformning av gamla.

Det första som slår oss är att vi faktiskt redan har kommit långt på Lillhagaskolan när det gäller formativ bedömning och olika verktyg för det.  Johanna Hane, som arbetar på Fridaskolorna och DidaktikCentrum i Göteborg pratar om hur man kan använda IKT för formativ bedömning och vi känner igen oss i allt. Vi är redan där, vi gör det. Sedan kan vi självklart utveckla det vi gör mer, men vi är på rätt spår och på väg mot målet med mer medvetna elever som vet vart de ska och hur de ska komma vidare.

Den föreläsaren som inspirerade mest var Pernilla Lundgren som pratade om planering, feedback och vikten av motiverade elever. Det väcker ju många tankar. Hur motiverar vi eleverna och framför allt, hur får vi eleverna att hitta en egen inre motivation? Här har vi nog alla något att jobba med och tänk er bara hur långt vi och våra elever kan komma om vi hittar det som gör att motivationen ökar.

Pernilla Lundgren pratar också om den formativa bedömningen två ben; för eleverna och för mig som lärare. Att använda formativ bedömning för att planera och planera om min undervisning under arbetets gång är minst lika viktigt som att visa eleverna hur de som individer ska komma vidare i sitt eget lärande. För hur säkerställer vi annars att eleverna är med på tåget och att jag faktiskt arbetar med rätt uppgifter på rätt nivå?

En bra gång att ha i huvudet kan vara
kursplan -> konstruera uppgifter -> formativ bedömning (på individ- och gruppnivå) -> ev. nya/omformulerade uppgifter -> bedömning -> Kunskapsprofil

Hon delade även med sig av en modell att använda vid planering av nya arbeten, vi gillar den. Använd den gärna.

Over and out

Madde & Patrik

Omvärldsspaning och marknadsföring

Kurskamraters feed-back på vår blogg-idé

#skolchatt à la IRL. I bilen babblar vi om skolutveckling, spännande idéer - vår idé: Lillhagas Lärande Lärare. Idag är det sista kurstillfället av fem i Skolverkets kurs Entreprenöriellt lärande. Redovisningsdag.

Individuellt eller i par eller grupp ska ett projektarbete inom ramen för entreprenöriellt lärande ha startats upp och sjösatts (gärna också utvärderats) under terminen. Vi valde att göra vår lärande-blogg för att tänka lite innovativt om lärares egen inlärning och vidareföring, om det där att "sharing is caring" och att en vi-känsla liksom kan smyga sig på av bara farten. Om den används! Om bloggen fylls med spännande saker, stort och smått, lyckat och misslyckat, och klok respons via kommentarer, vad kan det leda till?  Om vi vidareutvecklar, hittar nya former, nya samarbetspartners, vågar testa? Liksom, kom-an-då!

Vi har så mycket att ge. Och vi kan låta andra se på det. T ex så har våra kurskamrater berömt och fått webbadressen för att få inspiration av den för att sen reflektera och hitta sin egen skola/förskolas sätt. I gengäld fick vi ta del av hur skolor jobbar klokt med att koppla samman skola och arbetsliv, om hur andra skolor jobbar med entreprenöriella förmågor och kompetenser ( t ex kreativitet, reflektion, innovation, företagssamhet, samarbete). 

Skulle det inte vara toppen om andra skolor lär av oss, och vi får ta del och följa andra skolor? Alla möjligheter finns. Men vi måste vilja. Och vi vuxna måste också vara, såsom vi gärna vill att våra elever ska vara. företagsamma!

Konferens Sex och samlevnad - en pusselbit i ämnesundervisningen

Fullproppad hjärna med massa funderingar efter en konferensdag i skolverkets regi på temat Sex och samlevnad - en pusselbit i ämnesundervisningen

I beskrivningen av konferensen stod b la:
Den här konferensen riktar sig till lärare, skolledare, elevhälsan och övrig skolpersonal samt andra personer som arbetar med skolutveckling inom området sex och samlevnad. Konferensen syftar till att stärka det kollegiala lärandet och samverkan på skolan och vi ser därför helst att två eller fler från samma verksamhet anmäler sig tillsammans.

Det jag tar med mig från dagen stämmer inte överens med rubriken “Sex och samlevnad - en pusselbit i ämnesundervisningen. För mig blev det tydligt att det hela handlar om ett större övergripande värdegrundande arbete. Sex och samlevnad är en pusselbit i ett större sammanhang, dvs normer och värden, vilket ska genomsyra hela verksamheten. Utbildningen ska präglas av normerande värden där sex- och samlevnad är en del. Jag tänker att det innebär att när jag planerar min undervisning  och mina arbetsområden ska jag ha värdegrundsglasögonen på och se till att det hela tiden arbetas med aktivt, dvs ett förhållningssätt jag har.

Funderingar som dykt upp under denna dag är:

Har vi en gemensam grund att stå på? Betyder ord samma sak för oss? Vad innebär värdegrundande arbete? Vad har vi för syn på elever? Vad innebär alla människors lika värde? Vad innebär egentligen heteronormativitet?

Följdfrågan blir: Vilka är vi?

Först måste jag vara på det klara med vad frågorna ovan betyder för mig. Vad har jag för värderingar och syn. Vad står jag för? Hur vill jag uppfattas? Om det ska bli sant hur ska jag då vara?

Vi - tänker jag kollegiet, frågorna behöver lyftas om och om igen. Lite som kondition - en färskvara, måste tränas för att bibehållas. Precis på samma sätt som vi behöver arbeta med våra elever, vår största grupp av medarbetare (medskapare)

Hur ser våra föreställningar ut? Vilka är det vi har framför oss i klassrummet?

Hur tänker jag?

- utgår jag från att alla sexualiteter och könsidentiteter finn i rummet?

- utgår jag från att det finns personer som lever med hiv?

- är kunskapen som förmedlas relevant för alla?

- är rummet tryggt för alla?

- när jag arbetar med värderingsövningar ser jag till att använda bara påståenden där alla är lika självklara oavsett sexualitet, könsidentitet, religion, ursprung, funktionalitet etc?

- har jag ett normkritiskt förhållningssätt?

Hur tänker du?

FAIL - First Attempt In Learning (or Fifth)

Välkommen till lillhagabloggen!

Jag vill som förste skribent slå ett slag för att våga! Som Anne-Marie Körling skriver i sin blogg, att vi lärare måste komma ut! Komma ut som lärare. Eller som Karin Brånebäck, som skapar en Antielefantjante, eller som Mattias Olsson skriver i sitt första blogginlägg, inspirerad av Ingela Netz föreläsning på SETT:

Vi måste släppa bilden av att läraren vet och kan allt. Vi har inte en aning om vad som väntar barnen i framtiden. Men det är svårt att vara snygg när man lär sig!

Det är svårt att vara snygg när man lär sig. Om allt måste vara perfekt, och allt ska bli rätt och politiskt korrekt och dessutom snyggt förpackat och presenterat... kan det då vara så att man väljer att avstå? Jag vill slå ett slag för att det inte måste bli rätt och snyggt innan det delas med andra. Att vi, som finns under samma skolas tak, höjer det (slår hål i det?) och delar med oss och visar vad vi gör i skolans alla klassrum. Det är därför denna blogg kommit till. Delvis som ett projektarbete i kursen Entreprenöriellt lärande 7,5hp, men också för att vi tycker att den är en spännande arena där vi kan visa att vi hela tiden lär oss. Om vi ska bli en lärande organisation måste vi vara lärande människor. Och varför inte delge andra vilket lärande som sker? 

Jag ska snart hålla i en liten del av kursen Entreprenöriellt lärande. Jag. Klart att jag har tvekat och undrat, att vad har väl jag att prata om som kan vara intressant för andra att lyssna på? Men jag ska göra det. Inte för att jag tror att jag är bäst, bättre än andra, utan för att jag vill våga. Jag tror stenhårt på att idéer föder idéer, och jag vet av egen erfarenhet (hm,hm) att en tanke aldrig är riktigt klar förrän den är tydligt formulerad!

Jag fick ett uppdrag att prata om relationell pedagogik (se sida med litteraturtips). Med detta i åtanke, har min hjärna (som gör allt för att hitta sammanhang) skapat sig den röda tråden att allt vi läst och hört under kursen egentligen bygger på relationer. Jag ska prata om den personliga läraren. Jag kan det. Jag känner för ämnet. Det är viktigt för mig. Jag ska prata om hur viktigt det är att skapa relationer i klassrummet. Olika typer av relationer. Relationer elever emellan, lärare och elever emellan, lärarens relation till ämnesinnehållet, och sen elevens. Om hur viktigt sam-varo med andra är för att vi ska kunna skapa vår självbild, och för att vi ska kunna sam-verka i olika arbeten och projekt. Jag ska prata om hur viktigt det är att skapa tydliga ramar i klassrummet så att det vi vill att eleverna ska lägga fokus på är tydligt och klart för alla. Detta ska jag koppla till hur jag tänker när jag bygger min planering med kompetensmål i fokus. (Men betyder det att jag själv måste kunna utföra det till fulländning först, eller att jag jobbar för att komma dit?)

För att samla mina tankar inför detta, och genom viss övertalning och en längtan att formulera de tankar som ligger bakom allt det jag utför i klassrummet tillsammans med elever så startade jag för några veckor sen en egen blogg. Jag uppmuntrar mina elever till att våga testa, visa fram vad de bär för kompetenser inom sig. Jag peppar dem att det finns ett "tillräckligt bra" och att de ska tro på att det de kan och gör räcker för att någon annan ska få titta på det. Det var då jag bestämde mig: Jag är en upptäcktsresande, en lärande människa. Jag kan fail-a, och jag kanske inte är ett dugg snygg när jag gör det, men jag har drömmar om vad jag vill uppnå med mina elever och mig själv. Det jag lär mig på min resa delar jag gärna med dig! Jag hoppas att du kommer göra detsamma.

                                                                             Maria Sandqvist

                                                                             (på uppdrag i kursen 

                                                                             Entreprenöriellt lärande)

Mitt blogginlägg om relationell pedagogik

Trygghet står liksom före lärande i kön